Vanliga frågor om slutförvar

Här samlar vi de frågor vi ofta får i granskningsorganisationen. De som svarar är politiker i MKB-gruppen, säkerhetsgruppen och referensgruppen, samt personal från slutförvarsenheten. 


Hittar du inte svar på det du undrar? Ställ din fråga här!


Vad gör kommunen?
Hur ska man som boende i kommunen kunna känna sig säker?
Vad händer med ansökan?
Kan kommunen verkligen säga nej?
Hur vet man att det bästa berget finns just i Forsmark?
Hur långt har Sverige kommit jämfört med andra länder?
Har andra platser undersökts?
När börjar bygget av ett eventuellt slutförvar?
Hur skulle transporterna ske?
Kommer det att göras något åt bullret utmed riksväg 76?
Hur många fler tunga transporter skulle byggandet innebära?
Skulle ett slutförvar påverka miljön?
Kommer Sverige att ta emot använt kärnbränsle från andra länder?
Går kärnbränslet att ta upp igen?
Varför undersöker man inte möjligheterna att återanvända något som bara använts till ca 85 % istället för att lägga ner det i backen? 

 

Vad gör kommunen?

Ansökan om att få bygga och driva ett eventuellt slutförvar för använt kärnbränsle är stor och omfattande, prövningen kommer att pågå under flera år och yttranden avges från både myndigheter och SKB. Det är inte möjligt för hela kommunfullmäktige och hela kommunstyrelsen att kunna borra sig ned i det här materialet, utan när SKB valde Forsmark skapades en särskild organisation inom kommunen. Uppdraget är att med ett kommunalt perspektiv gå igenom ansökningshandlingarna, ta emot skrivelser, ha kontakter med de olika aktörerna och förbereda kommunens olika yttranden. Granskningsorganisationen består dels av en politisk organisation, dels en enhet med tjänstemän.

Granskningsorganisationen kommer också att hantera frågan om en eventuell framtid utbyggnad av SFR i Forsmark.
Marie Berggren, Slutförvarsenheten

 

Hur ska man som boende i kommunen kunna känna sig säker?

Den långsiktiga säkerheten är den absolut viktigaste frågan. Ansökan granskas nu av myndigheter, forskare och experter. Inför beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen ska säkerheten stå i fokus. För oss i kommunen måste granskningen visa att SKB:s ansökan uppfyller de högt ställda kraven.
Barbro Andersson Öhrn, Säkerhetsgruppen

 

Vad händer med ansökan?

Ansökan behandlas av strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och Mark- och miljödomstolen (MD) som förbereder ärendet till regeringen som fattar beslut om tillåtlighet. I samband med regeringens prövning kommer Östhammars kommun frågas om vi kan acceptera ett slutförvar i kommunen. Efter beslut om tillåtlighet kommer ansökningarna att gå tillbaka till mark- och miljödomstolen och strålsäkerhetsmyndigheten som fattar beslut om villkor.
Bertil Alm, MKB-gruppen

 

Kan kommunen verkligen säga nej?

Ja, kommunen kan säga nej! I det fall som kommunen väljer att säga nej har SKB meddelat att de avslutar projektet med ett eventuellt slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Dock finns SKB fortfarande kvar i kommunen med driften av det befintliga SFR.

Trots att kommunen kan säga nej så kan regeringen ändå välja att ge tillåtlighet till projektet. Det enda fall regeringen kan göra det, är om de gör bedömningen den totala sammanvägningen mellan olika samhällsintressen är så stor att den motiverar att inte ta hänsyn till kommunens nej.
Marie Berggren, Slutförvarsenheten

 

Hur vet man att det bästa berget finns just i Forsmark?

SKB har genomfört översiktsstudier på vissa områden, förstudier på vissa platser, samt grundliga undersökningar av berget i Forsmark och i Oskarshamn. I dessa undersökningar har man funnit att berget i Forsmark är det bästa. Dessa undersökningar granskas nu noggrant. Granskningen kommer att visa om SKB har rätt i sin bedömning.
Säkerhetsgruppen

 

Hur långt har Sverige kommit jämfört med andra länder?

Sverige, Finland och Frankrike ligger främst i världen med planeringen av geologiskt förvar för använt kärnbränsle.
Anna-Lena Söderblom, Referensgruppen

 

Har andra platser undersökts?

SKB har gjort detaljerade undersökningar i både Oskarshamn och Östhammars kommun. förstudier har gjorts även i Storuman, Malå, Nyköping, Tierp, Älvkarleby och Hultsfred.
Ingrid Gustafsson, MKB-gruppen

 

När börjar bygget av ett eventuellt slutförvar? 

 

Om både regeringen och kommunen säger ja kommer myndigheterna att ställa villkor för hur byggandet ska ske. Det kan tidigast vara aktuellt 2015 -2016.
Anna-Lena Söderblom, Referensgruppen

 

Hur skulle transporterna ske?

I SKB planerar att transportera kapslarna med det använda kärnbränslet anlända till Forsmark med båt. Bentoniten kommer att komma till Hargshamn med båt för att sedan transporteras med lastbil till Forsmark. Övriga transporter kommer främst att ske med lastbil.
Christina Haaga, MKB-gruppen

 

Kommer det att göras något åt bullret utmed riksväg 76?

Trafikverket är ansvarigt för vägen och miljöpåverkan som den orsakar. Trafiken kan ses som en följdverksamhet och därför kan bullerdämpande åtgärder komma i fråga.
Lisa Landberg, MKB-gruppen

 

Hur många fler tunga transporter skulle byggandet innebära?

I medeltal kommer det att tillkomma 110 tunga transporter per dygn. Detta kan jämföras med totalt 580 tunga transporter per dygn under 2006.
Sune Pettersson, MKB-gruppen

 

Skulle ett slutförvar påverka miljön?

Det sammanhängande systemet för slutförvaring av använt kärnbränsle skulle ge upphov till flera olika typer av miljöpåverkan, bland annat grundvattenavsänkning som kan påverka flera känsliga våtmarker ovanför slutförvaret. Buller från vägtrafik och själva bygget kan störa både människor och miljö.
Reinhold Delwall, MKB-gruppen

 

Kommer Sverige att ta emot använt kärnbränsle från andra länder?

Nej, enligt svensk lag kommer Sverige inte att ta emot kärnavfall från andra länder.
Anna-Lena Söderblom, Referensgruppen

 

Går kärnbränslet att ta upp igen?

Uppdraget som SKB fått från regering och riksdag är att bygga ett slutförvar, dvs ingen planering för återtag. Möjligheter att ta upp bränslet kommer att finnas, men den processen är komplicerad.
Barbro Andersson Öhrn, Säkerhetsgruppen

 

 

Varför undersöker man inte möjligheterna att återanvända något som bara använts till ca 85 % istället för att lägga ner det i backen?

Att hushålla med resurser och vara energieffektiva är angeläget för både miljön och samhället. Och energiuttaget är betydligt mindre än 85% i de kärnreaktorbränslen vi använder i Sverige idag. För att öka energiuttaget från bränslet finns idag två vägar att gå: antingen bygga en ny sorts reaktorer eller upparbeta bränslet till s.k. MOX-bränsle (mixed oxide fuel). 

MOX-bränslet är mer radioaktivt än vanligt kärnbränsle och behöver därför en speciell hantering. Den innehåller mer plutonium och det gör också att upparbetning skulle kunna användas till annat än fredliga syften. I riksdagen råder det för närvarande en bred enighet om att MOX-bränsle i princip inte ska användas i svenska kärnkraftverk.

I miljöbalkens andra kapitel finns de så kallade hänsynsreglerna: "5 § Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas." Ansvaret ligger på verksamhetsutövaren (dvs. kärnkraftsindustrin) att visa att man använder tekniken för att så långt det är möjligt uppnå detta.

Östhammars kommun har i sitt yttrande 22/5 2012 till Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen bland annat begärt följande komplettering till SKB:s ansökan om tillstånd: "Östhammars kommun föreslår en utförligare redovisning för det fall att bränsle med ökad utbränningsgrad avses bli deponerat och vilken påverkan det kan ha på förvarets initialtillstånd".

Östhammars kommun kan alltså se att utvecklingen på området kan göra att materialet som ska slutförvaras kan vara av annan typ än det vi räknar med idag. Vi vill veta hur det skulle kunna påverka förutsättningarna som kommunen ska ta ställning till.

Idag pågår intensiv forskning angående nya reaktortyper runtom i hela världen. Dessa går att köra på använt kärnbränsle, men kommer ändå att orsaka radioaktivt avfall som kommer att behöva slutförvaras under lång tid.
Marie Berggren, slutförvarsenheten

Publicerad: 2013-04-08