En till skola behövs i Gimo – nu måste kommunen ta ansvar!

En till skola behövs i Gimo – nu måste kommunen ta ansvar!
Det är dags att sluta prata om barnens bästa och börja agera utifrån det.
Under lång tid har behovet av mer och bättre skolkapacitet i Gimo varit känt. Hammarskolan var fuktskadad och revs. Men vad kom efter rivningen? Inte en permanent skola. Inte en tydlig långsiktig lösning.
Baracker.
Den tidigare kommunledningen valde att riva Hammarskolan och därefter förlita sig på tillfälliga lokaler. Den nuvarande kommunledningen har haft möjlighet att ändra riktning, men fortsätter i praktiken på samma spår.
Hur länge ska Gimos barn behöva vänta?
Det är lätt för politiker att säga att barnen står i centrum. Men barnen märker inte vad som står i ett politiskt program. De märker vilka lokaler de går i, hur skolmiljön fungerar och om de får den studiero de behöver.
Det är där politiken måste bedömas – i verkligheten.
Kommunen säger att Gimo ska växa
Samtidigt som kommunen talar om tillväxt och om att fler människor skulle vilja flytta hit saknas en tillräckligt tydlig plan för den skolkapacitet som en växande ort kräver.
Hur ska Gimo växa om barnfamiljer inte kan känna sig trygga med att det finns en välfungerande skola?
Hur ska kommunen attrahera nya invånare om den inte planerar för den mest grundläggande samhällsservicen?
En kommun växer inte bara genom att bygga bostäder.
Den växer genom att skapa ett samhälle där människor vill leva, arbeta och låta sina barn växa upp.
Där är skolan helt central.
Tillfälliga baracker kan inte vara framtiden
Det kan finnas situationer där baracker behövs under en begränsad tid. Men när en tillfällig lösning fortsätter år efter år är det inte längre en tillfällig lösning.
Då har kommunen gjort det till en permanent strategi utan att kalla den permanent.
Kommunen måste därför redovisa vad barackerna faktiskt kostar. Inte bara hyran, utan den samlade kostnaden över tid.
För varje år som kommunen skjuter en permanent lösning framför sig måste frågan ställas:
Är det verkligen ekonomiskt försvarbart att fortsätta betala för tillfälliga lösningar i stället för att investera i en permanent skola?
När skolans ledning ber föräldrar att trycka på politikerna
Det kanske tydligaste tecknet på att situationen måste tas på allvar är att skolans egen ledning har sagt till vårdnadshavare att även vi behöver trycka på kommunledningen.
Det borde vara en väckarklocka.
När skolans ledning känner behov av att uppmana föräldrar att själva driva frågan politiskt, då har kommunen ett ansvar att lyssna.
Det ska inte vara föräldrarnas uppgift att få kommunen att förstå att barn behöver fungerande skolmiljöer.
Ekonomin får inte alltid vinna över barnen
Självklart ska kommunen ta ansvar för ekonomin.
Men ekonomiskt ansvar innebär också att tänka långsiktigt.
Om kommunen år efter år betalar för baracker och andra tillfälliga lösningar måste man fråga sig om den så kallade besparingen verkligen är en besparing.
Det finns en risk att kortsiktiga ekonomiska beslut i själva verket blir dyrare på lång sikt.
Och framför allt:
Barnens behov får inte alltid vara det som får vänta när budgeten ska gå ihop.
Dags att bygga för framtiden
Kommunen bör därför omgående utreda möjligheten att bygga en ny permanent skola på Hammarskolans tidigare plats.
Om befintlig infrastruktur, exempelvis el- och vattenledningar, finns kvar kan det vara en möjlighet att förenkla processen och minska kostnaderna.
Det viktiga är dock inte exakt var skolan byggs.
Det viktiga är att kommunen slutar utreda hur man kan fortsätta med tillfälliga lösningar och i stället börjar utreda hur man bygger en permanent lösning.
Den tidigare kommunledningen har ett ansvar för de beslut som fattades.
Den nuvarande kommunledningen har ett ansvar för vad den gör nu.
Ingen av dem kan fortsätta skylla på den andra.
Det är samma barn som går i skolan oavsett vem som sitter vid makten.
Barn ska inte behöva vänta på ännu en mandatperiod.
De behöver en riktig skola.
De behöver studiero.
De behöver trygga och ändamålsenliga lokaler.
Och framför allt behöver de politiker som är beredda att fatta beslut – inte bara prata om barnens bästa.
Nu är det dags att bygga Gimos framtid!