Klicka på bilden för att se den i större format
Vi kan än idag se att det inte är så stort intresse lokalt för de här frågorna, med undantag för vid vissa större händelser. En anledning kan man ana när man tittar på de undersökningar gällande acceptansen för både kärnkraft- och slutförvarsfrågor som årligen genomförs i kommunen. Siffror på över 80% positiva år efter år. Ytterligare nån procent högre för motsvarande mätningar i Oskarshamns kommun som har både kärnkraftverk och mellanlager för kärnbränsle. Många har en pappa, syster eller granne som jobbar eller har jobbat ute i Forsmark i någon form vilket såklart skapar en trygghet. "Man är rädd för det man inte vet" är ett gammal uttryck, och bor man i en kärnkraftskommun så vet man kanske (generellt) mer än andra. Man har helt enkelt levt med det här i närheten.
Frågan stannar dock kvar för mig. Är det så enkelt att vi inte ser ett högre intresse, till exempel på våra öppna möten under åren, för att folk är trygga? Det är mer snack om frågor runt sandupptagning och sophämtning. Såna frågor engagerar. Men vilka andra anledningar kan man tänka sig? Det är såklart ett komplext område och så låter det inte särskilt spännande med avfall. Speciellt inte radioaktivt avfall. Det löser någon annan? Känns det för avlägset? För stort?
Sen jag började jobba med slutförvarsfrågorna tycker jag bara att det blir mer och mer intressant för varje dag. Ämnet är så otroligt brett där varje liten (kan man tycka) detalj i sig själv visar sig vara ett helt forskningområde med massor av människor som kan jättemycket om just detta. Man kan lära sig bokstavligt talat hur mycket som helst, om man vill.
Det är också ett världsunikt projekt. Ingenstans i världen finns ett aktivt slutförvar för använt kärnbränsle. Finland är nära, visst, men sen är det lilla Forsmark. Kommunen får besök från flertalet olika länder som vill veta mer om det här. I dagarna kom en förfrågan där de undrar hur vi i kommunen jobbat med just acceptansen då de själva arbetar med platsval och lokal förakring hos sig. Vi ses som ett föregångsland inom detta. Tyvärr kan vi ju inte presentera någon quick-fix. Det här har byggts upp långsiktigt.
Vi är såklart ödmjuka inför att alla får ha olika åsikter om att slutförvaret kommer byggas i just vår kommun, men att vi länge varit en kärnkraftskommun med allt det innebär, har gett oss en särskild förutsättning som man inte kan hitta var som helst. Det stora arbetet för den här acceptansen ska vi ju också säga kommer från FKA och SKB, som är de aktörer som under lång tid bedrivit verksamheter som bidragit till kommunens utveckling på olika sätt.
Avsutningsvis återkommer jag till Gunnar Lindbergs ord från 1996 "Min förhoppning är att glöden i debatten snart ska öka".
Kommunen har tagit ställning i frågan om att tillåta ett kärnbränsleförvar i Forsmark, men man kan ändå fortfarande engagera sig, om inte annat för att lära sig mer om något som kanske visar sig vara jätteintressant.
Dagens betraktelser undertecknat
Magnus Degerman, kommunikatör inom Slutförvarsorganisationen