För att få bästa möjliga effekt i reaktorn byts en del av kärnbränslet ut varje år. Det som tas ut är högaktivt kärnbränsle som därefter räknas som avfall. Detta avfall måste förvaras säkert i 100 000 år. Efter den tiden kommer det använda kärnbränslet inte att vara mer radioaktivt än naturligt uran.
Industrins ansvar
Under 1970-talet klargjorde regeringen att det var kärnkraftsindustrins ansvar att ta hand om det radioaktiva avfallet. 1977 trädde därför villkorslagen i kraft. Den reglerade vad som gällde för att få starta en ny kärnkraftsreaktor i Sverige. Den nya lagen innebar att kärnkraftverkens ägare var tvungen att kunna visa en säker metod för slutförvaring av radioaktivt avfall eller var tvungen att kunna presentera ett avtal om upparbetning av det använda kärnbränslet. Upparbetning av använt kärnbränsle innebär att man omarbetar materialet så att det går att använda som bränsle igen.
Eftersom att ett flertal reaktorer höll på att byggas vid slutet av 1970-talet, innebar villkorslagen ett starkt incitament för industrin att lösa den slutliga förvaringen av det använda kärnbränslet. De olika kärnkraftverksägarna gav det gemensamt ägda bolaget SKBF (senare SKB, Svensk kärnbränslehantering AB) i uppdrag att presentera en metod för säker slutförvaring av det radioaktiva avfallet. Detta ledde till att SKB efter omfattande forskning presenterade tre metoder: 1977 presenterades KBS-1-metoden, 1978 kom KBS-2-metoden och slutligen kom KBS-3-metoden 1983. KBS-3 låg sedan som grund för ansökningarna om att ta Sveriges då nyaste kärnkraftsreaktorer i drift.
SKB har bedrivit forskning och utveckling om hur ett slutförvar för använt kärnbränsle ska utformas sedan 1976. Målet har varit att hitta en hållbar lösning för hur vi kan hantera det använda kärnbränslet. SKB har bedrivit förstudier och platsundersökningar för ett sådant slutförvar i Forsmarksområdet sedan 1995. År 2009 pekade SKB ut Forsmark som den plats där de vill bygga slutförvaret. Valet stod då mellan Forsmark i Östhammars kommun och Simpevarpshalvön i Oskarshamns kommun där undersökningar pågått lika länge. Slutligen ansökte SKB under 2011 om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark då man, bland annat, ansåg att berget i Forsmark var bättre för ändamålet.